Poeten som red med Custer

Författare: Björn Öijer
Förlag: Recito Förlag
Antal sidor: 224
Finns som: Häftad och E-bok

1876 sker den blodigaste striden i prärien, USA. Cheyenner och siouxer förföljs av den amerikanska armén, ledd av General Custer, som har för avsikt att ‘spöa skiten’ ur indianerna. Drabbningen sker vid Little Big Horn, men går inte riktigt som planerat. Amerikanska armén hamnar i underläge och får kämpa för sitt liv. Bland männen finns där en svensk; Ansgarius Borén.
Det är hans historia vi får följa, från slaget vid Little Big Horn till hans sista andetag.

Till att börja med vill jag tacka Björn Öijer och Recito förlag för recensionsexemplaret!

Det här är en faktabaserad bok som är skriven på ett skönlitterärt vis. Vi får följa Ansgarius genom hans dagboksanteckningar, vilket är ett annorlunda men intressant sätt att berätta en historia på. Det hela blir ännu mer fängslande när det är verkliga personer och händelser det handlar om.

Ansgarius drog till Amerika för att utbilda sig, och inte på grund av fattigdomen i Sverige som var många andra svenskars anledning till att emigrera. Jag har alltid fått höra om fattigdomen, och blev positivt överraskad när det var en annan orsak bakom. Att han valde att lämna sin familj på andra sidan jordklotet kan man diskutera länge kring, men det skapar verkligen en grund för en spännande berättelse.

Poeten som red med Custer handlar om Amerikas massmord på urbefolkningen – indianerna. En historisk händelse som fått mycket uppmärksamhet, men som ändå överskuggats av bland annat Förintelsen vilket har gjort att i alla fall jag inte har haft jättekoll på vad som hände. Det var väl egentligen inte förren jag såg Dr. Quinn och Familjen Macahan som jag fick reda på att det ens hade hänt. Därför fann jag den här boken otroligt lärorik.

När man får följa en sådan här hemsk händelse ovanifrån är det lätt att välja sida. Svårare blir det om man hamnar i medvetandet på personen vars sida man inte är på. ”De onda” blir plötsligt vanliga människor som fattar beslut baserade på deras erfarenheter, vilket är precis vad jag som läsare upplever i den här boken. Ansgarius är i sig ingen ond människa, men det han gör är (enligt min mening) helt fel. Därför är det svårt för mig att fastna för honom, men det är också fascinerande att tänka på hur något kan påverka ens känslor och åsikter.

Björn Öijer beskriver världen ur Ansgarius ögon, och det skapar en bild för mig som läsare. Jag hamnar själv på slagfältet och kan nästan känna hettan och se de döda kropparna som ligger utspridda (tack och lov att jag inte fått uppleva det på riktigt!). Dock kunde berättelsen bli en aning långdragen och något känslolöst för mig, eftersom jag för det mesta läser feelgood. Den del som berörde mig mest, dock, var när man fick följa Ansgarius efter det militära livet. När han istället slår sig samman med Nya kyrkan och börjar jobba på en järnväg. Varför vet jag inte riktigt, men jag tror det har att göra med att det kändes mer humant.

Sammanfattninsgvis är det här en spännande berättelse som är väl värd att läsa, även om den kunde bli lite utdragen ibland. Jag kan varmt rekommendera den till alla historie-älskare!
Av mig får Poeten som red med Custer tre av fem i betyg!

Annons